Stafett är inte stafett utan Södergren

Stafetter att minnas

En februaridag i finska Lahtis 1978. Thomas Magnusson sneglar på finländare Matti Pitkänen mot slutat av den sista sträckan. Vad Tomas ser är trötta och desperata finländska ögon. Då exploderar Motala Magnusson i den sista backen som nu är döpt efter honom. Vilken känsla när han glider över mållinjen och omfamnas av Sven-Åke Lundbäck, Christer Johansson och den allt för tidigt bortgångne Tommy Limby. Grabbarna hoppar och njuter av guldet i sina minst sagt fula kläder och mössor.

Mamma låg på BB i Kiruna i februari 1964. Jag var på väg ut till det verkliga livet. I samma stund rycker Assar Rönnlund bakom den berömda ladan i Seefeld. Svenskt guld i OS-stafetten och jag fick Assar som mitt andranamn. Inget minne av det dock.

10 år gammal, 1974, var en dag som överträffar det mesta i svensk skidhistoria. Stafett på hemmaplan i Falun. Andäktig stämning på den jättelika skidstadion i Falun. Hans Erik Larsson ska åka startsträckan. Luften vibrerar av feta förväntningar. Men han hinner inte många meter innan han faller. Faller på grund av att bindningarna till hans sprillans nya Kneisslskidor inte fått rätt lim i sig. Själv satt jag hemma hos en kompis i Boden och bara suckade. Bara att se incidenten återigen på tv gör att huden blir knottrig och ångesten kommer krypande.

1993. Falun återigen. VM har inte direkt gått Sveriges väg. Medaljerna har uteblivit men trots det så är förväntningarna stora inför herrarnas stafett. Niklas Jonsson tester sina skidor tillsammmans med Bengt Stattin i den första tunga backen på banan efter dryga två kilometer. De ser lite stressade ut inför de täta åskådarleden på banan. När skidåkarna kommer till backen under själva tävlingen så tar det en lång stund innan Niklas Jonsson kommer dit. Slovaker, polacker, japaner och allehanda andra mindre namnkunniga nationer är långt före och Sverige hamnar på efterkälken direkt. Sedan var det god natt och Niklas var inte omtyckt på Grand Hotells pissoar den kvällen..
Som tur var så räddade Torgny Mogren hela världsmästerskapen genom att vinna femmilen inför 60000 åskådare där vågen gick genom skogen

2005 gjorde Brink en Marte Kristofferson. Han stumnade rejält under loppets slutskede och Axel Teichman och Thomas Alsgaard kunde göra upp om segern. Inte något härlig minne direkt.

Var vad du när Oddvar Brå bröt staven 1982? Jo jag satt hemma i TV-soffan i Boden när dramatiken i Holmenkollen utspelade sig. Oddvar bröt staven i slutet av loppet och ryssen Savjalov kom ikapp. Sedan blev det en stenhård duell där ryssen var före över målet men båda dömdes lika. Lika tufft var det om bronset där DDR löpare och finske Juha Mieto fick dela på pengen.
En ständig fråga på olika frågesporter jag varit med om tillsammans med bland annat norrmannen Torgeir Björn är vilka tyskar ingick i det laget…

För snart precis 20 år sedan tog Sverige sitt senaste guld i stafett på herrsidan.
Lahtis. Håland, Majbäck, Gunde och Molle fixade till det. Det sa bara pang, pang, pang när Molle stack mot slutet av den fjärde sträckan..

Med Södergren utanför laget så kan det bli svårt att ta ett guld.
Men stafett är ju stafett som någon har sagt.

Det här inlägget postades i Ingen kategori. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar